---

 

BARN OCH UNGA ÄR VÅR FRAMTID

Debattartikel i Vasabladet 29.3.2023

Barn och unga är framtiden. Men hur ser framtiden ut om de ungas psykiska hälsa ständigt för­sämras? Ämnet diskuteras på bred front i dag och det är bra vi är medvetna om problemet, men det räcker inte att vi känner till problemet.

Vad vi behöver nu är konkreta lösningar. En av de viktigaste sats­ningarna på psykisk ohälsa är ökad finansiering av psykiatrisk vård. Vi behöver flera psykiatrer, psyko­terapeuter, psykologer och kuratorer. Vi behöver också ändra våra attityder­ till psykisk ohälsa. Stigmatisering av psykisk ohälsa leder till att människor inte söker hjälp i tid.

Unga borde få stöd redan innan problemen är så stora att det behövs professionell hjälp. Fler vuxna i skolan behövs för att kunna erbjuda barn och unga stöd i förebyggande syfte. Många kommuner har anställt skolcoacher, med goda resultat.

Neuropsykiatriska problem, ångest­ och sociala problem i elevens familj är vanliga utmaningar i dagens skola­ och personalen i skolan behöver ha en annan slags kompetens än förut. Lärarna är experter på pedagogik och kan inte förväntas vara ­experter på psykosociala problem. Därför ­behöver samarbetet mellan skolan och välfärdsområdet, där elevvården är anställd, ske så smidigt som möjligt.

Elever i behov av stöd ska få stöd i tid, och rätt slags stöd. Vi har inte­ råd att låta ungdomar må dåligt. Vi måste­ vara rädda om framtiden!

Ramieza Mahdi

Riksdagskandidat (SFP)

---

 

MOTVERKA DISKRIMINERING OCH RASISM

Debattartikel i Vasabladet 21.3.2023

Den 20–26 mars uppmärksammas veckan mot rasism. Även om Finland för sjätte året i rad rankats som världens lyckligaste land så står vi inför stora utmaningar. Vi behöver en ökad invandring för att tackla den stora arbetskraftsbristen och trygga­ befolkningstillväxten.

Men vi behöver förbättra vår integration. Integration är alltid en tvåvägsprocess, en process som ställer krav såväl på invandraren som på samhället i stort. Integration bygger till stor del på arbete och språk­kunskaper. Det ska vara möjligt att även med icke-fullständiga språkkunskaper få ett arbete. För genom arbete blir också språkinlärningen effektivare och integrationen snabbare.

Temat för årets vecka mot rasism­ är diskriminering och rasism i arbets­livet. Enligt Migrations­institutet finns det en tydlig diskriminering av personer med invandrar­bakgrund på den finska arbetsmarknaden. Personer med invandrar­bakgrund har svårare att bli kallade till intervju och få jobb än finländare.

Med tanke på vårt lands ökande arbets­kraftsbrist så har vi helt enkelt inte råd att låta denna diskriminering fortsätta. Vi behöver åtgärder för att få fler personer med invandrar­bakgrund i arbete, bland annat genom anonym rekrytering.

Det finns en del partier som i detta val skyller Finlands alla ut­maningar på invandrare. Dessa partier ­använder invandrare som en syndabock i stället för att presentera konkreta lösningar på de komplexa ut­maningar vårt land står inför. För faktum är att med en sjunkande nativitet så klarar sig Finland inte utan invandrare. Vår ekonomi stagnerar ifall vi inte tryggar vår ­befolkningstillväxt.

Vi behöver inte ett samhälle som söker syndabockar och skapar motsättningar. Vi behöver ett samhälle som grundar sig på medmänsklighet och empati. Ett samhälle som inte tillåter rasism eller diskriminering.

Ramieza Mahdi

---

 

KAIKILLA SAMA OIKEUS HYVÄÄN ELÄMÄÄN

Mielipidekirjoitus Ilkka-Pohjalaisessa 23.2.2023

Suomi on hyvinvointivaltio, jossa kaikista pidetään huolta tasa-arvoisesti. Lainsäädäntö on tässä asiassa hyvin selvä. Valitettavasti hyvinvointivaltio on murtumassa. Taloudellisen yhteistyön ja kehityksen järjestö (OECD) julkaisi hiljattain raportin, jonka mukaan koulutustaso on Suomessa laskenut – ja tämä on tapahtunut erittäin hälyttävällä tavalla. OECD julkaisi myös vuonna 2020 vastaavan raportin, jossa näkyy sama negatiivinen kehitys. Yhä suurempi osa nuorista ei suorita toisen asteen tutkintoa. Tilannetta koetetaan parantaa laajennetulla oppivelvollisuudella.

Suomessa on yhä enemmän nuoria, joilla ei ole peruskoulua korkeampaa koulutusta ja tämä johtaa muun muassa suuriin sosioekonomisiin eroihin. THL julkaisi vuonna 2020 tutkimuksen, joka osoittaa, että mitä huonompi henkilön sosioekonominen asema on, sitä huonompi on hänen terveydentilansa. Näitä eriarvoisuuden kuiluja meidän tulee poistaa. Tasa-arvon ja oikeudenmukaisuuden pitää olla itsestäänselvyys hyvinvointiyhteiskunnassa.

Suurin uhka hyvinvoinnillemme on lapsiperheiden köyhyys. Köyhyys periytyy, mikä luo luokkayhteiskunnan, ja se on epätasa-arvoinen rakenne. Syrjäytymisriski on suuri. Lapset ja nuoret voivat jo varhain joutua kierteeseen, josta on vaikea päästä eroon.

Mitä meidän pitäisi tehdä? Mitä voimme tehdä? Hyvinvointiyhteiskunnan periaate on, että kaikille luodaan tasa-arvoiset mahdollisuudet tasoittamalla sosioekonomisia eroja. Lainsäädäntömme on rakennettu tälle periaatteelle. Useimmiten ongelma ei ole laki, vaan lain soveltaminen.

Siksi emme voi leikata koulutuksesta, koska koulutus on yksi niistä tekijöistä, jotka voivat pienentää eroja. Koulutus on työelämätaitojen ja kestävän talouskasvun edellytys. Se edistää myös sukupuolten tasa-arvoa, tasavertaisuutta ja hyvinvointia. Lisäksi tarvitsemme vahvaa ja laajaa sektorikohtaista työtä esimerkiksi varhaiskasvatuksen, koulutusalan, sosiaali- ja terveydenhuollon, poliisin ja nuorisotyön välillä. Tällainen tehostettu työ vaatii resursseja ja koordinaatiota, jotta tavoitamme yhteiskuntamme kaikki ryhmät.

Jos lapsella tai läheisellä perheelläni on vaikeuksia, minäkään en voi hyvin. Itse asiassa sinä ja minäkään emme silloin voi hyvin. Tukemalla yhteiskunnan heikoimmassa asemassa olevia luomme uskoa tulevaisuuteen ja hyvinvointia meille kaikille.

Ramieza Mahdi (r)

eduskuntavaaliehdokas

Vaasa

---

 

ALLA BÖR HAR SAMMA MÖJLIGHET

TILL ETT GOTT LIV

Debattartikel i Vasabladet 16.2.2023

Finland är en välfärdsstat som värnar om alla invånare på ett jämlikt och likvärdigt sätt. Lagstiftningen i vårt land är tydlig på denna punkt.

Men olyckligt nog är välfärden i gungning. Nyligen publicerade Orga­nisationen för ekonomiskt sam­arbete och utveckling (OECD) en rapport som visar att utbildnings­nivån i Finland har sjunkit – och ­detta har skett på ett mycket alarmerande sätt. Även 2020 ­publicerade OECD en liknande rapport i vilken den nega­tiva trenden visar en ökning av antalet ungdomar som saknar examen från andra stadiet. Detta­ för­söker man nu motverka genom utvidgad läroplikt.

Men faktum kvarstår att vi i Finland har fler unga som saknar en utbildning högre än grundskola, vilket bland annat leder till socio­ekonomiska klyftor. Institutet för hälsa och välfärd (THL) publicerade år 2020 forskning som påvisar att ju lägre en persons socio­ekonomiska ställning är, desto sämre är hens ­hälsa.

Vi måste sträva efter att utjämna klyftorna i samhället. Jämlikhet och rättvisa ska vara en självklarhet i ett välfärdssamhälle.

Det största hotet mot vår välfärd är fattigdom i barnfamiljer. Fattigdom går i arv, vilket skapar ett klassamhälle med ojämlik struktur. Risken för marginalisering är stor och barn och unga kan tidigt hamna i en ond spiral som är svår att ta sig ur.

Vad ska vi göra och vad kan vi göra?­ Den princip som välfärds­samhället bygger på är att man skapar lika möjlig­heter för alla med­borgare ­genom att jämna ut de socio­ekonomiska ­skillnaderna. Vår lagstiftning är uppbyggd på dessa grundstenar. Oftast är det inte lagen­ som är ­problemet utan ­tillämpningen av den.

Därför kan vi under inga som helst omständigheter ge vika för ned­skärningar i utbildningen, eftersom utbildningen är en av de ­faktorer som kan minska på ­klyftorna. Utbildning är en förutsättning för arbets­livsfärdigheter och för en hållbar ekonomisk tillväxt. Den främjar också jämställdheten, jämlikheten och välfärden. Dess­utom behöver vi ett starkt och brett sektoröver­gripande arbete mellan till exempel småbarnsfostran, utbildnings­sektorn, social- och hälsovården, polisen­ och ungdomsarbetet. Ett dylikt­ ­intensifierat arbete kräver resurser och samordning för att kunna­ nå alla grupper i vårt samhälle.

Om ett barn eller en familj i min närhet har det kämpigt, kan inte jag heller må bra. I själva verket kan varken du eller jag må bra. Genom att stödja de mest utsatta i samhället skapar vi framtidstro och väl­mående för oss alla.

Ramieza Mahdi (SFP)

---

 

VI KAN INTE BARA PLOCKA RUSSINEN UR KAKAN – GLOBALT ANSVAR HANDLAR OM MYCKET MERA ÄN OSS SJÄLVA

Debattartikel i Vasabladet 3.2.2023

Mitt Finland kommer alltid att stå för frihet, jämlikhet och demokrati – ett välfungerande samhälle med demokratiska värderingar som kännetecknas av jämställdhet, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter. Detta påstående baserar sig på Finlands lagstiftning och inte bara på mitt tyckande. Finland har förbundit sig till att följa de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter och EU:s bestämmelser om de grundläggande rättigheterna.

Internationalisering och internationellt ansvar har många positiva följder. De leder till ekonomisk tillväxt, kulturellt utbyte, förbättrad kommunikation, tillgång till nya marknader och kunder samt möjligheter till personlig tillväxt och utveckling. Det här borde vi ta fasta på.

Men vi kan inte bara plocka russinen ur kakan. Och det har vi hittills inte heller gjort. Att vara en del av den globala världen handlar inte bara om internationell handel, export och tillväxt. Inte om att välja vem som får komma till vårt land. Det handlar inte heller enbart om gränslöshet och möjligheten att få resa och se nya platser. Den globala världen innebär att vi är en del av ett större sammanhang än oss själva och att vi har ett ansvar att bidra till en bättre värld, på alla sätt och vis, eftersom Finland är ett land med grundmurade demokratiska värderingar som kännetecknas av jämställdhet, jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter.

Men det finns röster som verkar tränga sig fram. Röster som säger att det går att plocka russinen ur kakan, att internationella avtal och överenskommelser kan och får citeras bara när det gynnar oss själva. I praktiken är det omöjligt, eftersom mänskliga rättigheter är ett universellt verktyg. De måste stå som grund för dagens globala värld, en värld vi alla är så beroende av.

Samtidigt vill jag tro att det är omöjligt att ändra syftet med ett globalt ansvar, eftersom vi bor i ett land som hyllar rättsstatsprinciper och där mänskliga rättigheter är lika viktiga som exportindustrin. President Obama har i ett av sina många tal sagt: När jag slutade vara fokuserad på mig själv och i stället började tänka på hur jag kan vara till nytta för andra människor, kunde jag bli den person jag är i dag. När du hjälper någon, bidrar till att påverka personen i positiv riktning och när du arbetar hårt för att hjälpa andra, det är då du uppnår äkta självförtroende.

Jag avslutar precis så som jag började. Mitt Finland kommer alltid att stå för frihet, jämlikhet och demokrati. Det gäller att ta sitt ansvar och jobba hårt för att alla ska bli behandlade rättvist. Någon har jobbat hårt för dig och mig, långt före oss. Så låt oss kavla upp ärmarna och jobba – tillsammans – för ett bättre och rättvist system där internationella regelverk och globalisering bygger på respekt för människovärdet, solidaritet och insikt om ömsesidigt beroende.

Ramieza Mahdi (SFP)

---

 

Graviditeten får kvinnor att tappa intresset för politiken – lokalpolitiker: "Vi behöver en attitydförändring i familjen och i samhället"

Rubriken är en länk till Svenska Yles artikel 2.6.2022, redaktör Saga Mannila

Ramieza Mahdi viceordförande för Svenska Kvinnoförbundet och SFP-fullmäktigeledamot i Vasa, säger att en del av förklaringen kan hittas i att kvinnor med barn förväntas ta huvudansvaret för hem och barnomsorg.

"Vi har hört många gånger att kvinnor är projektledare hemma. Det kan vara en av orsakerna. Där behöver vi en attitydförändring i familjen och i samhället, arbetet i familjen måste delas mer jämnt. Det borde också bli mer accepterat att föräldrar kan delta i politiken och att man försöker hitta lösningar för barnpassning till exempel. Aktiva åtgärder behövs för att få med fler kvinnor som har barn i politiken."

Både kvinnor och män ska ha möjlighet att kombinera politisk karriär med familjeliv, vi måste jobbar för strukturer som underlättar detta!

---

 

SFP:S PARTIDAG 2022 – Ramiezas inlägg i den allmänpolitiska debatten

21.5.2022

På SFP:s partidag i Åbo lyfte Ramieza Mahdi upp ett allvarligt problem som uppstått i kölvattnet av kriget i Ukraina. Kvinnor och barn från Ukraina flyr kriget ensamma. De riskerar att utsättas för människohandel i olika former av utnyttjande. Ramiezas taltur i den allmänpolitiska debatten börjar vid ca 6:45:42.

Länk till videon (FB)

---

 

INTERNATIONELLA SJUKSKÖTERSKEDAGEN

Svenska Kvinnoförbundet, uttalande 12.5.2022

Internationella sjuksköterskedagen firas runt om i världen varje år den 12 maj. Temat för 2022 är Nurses: A Voice to Lead - Invest in Nursing and respect rights to secure global health. Temat kunde inte vara mer aktuellt. Utan sjuksköterskor skulle välfärdssamhället inte fungera. Vi har trots det brist på vårdpersonal och många inom branschen övervägar att lämna sina jobb på grund av arbetsbelastningen eller den obefintliga löneutvecklingen.

"Vi måste på allvar åtgärda denna situation som allt för länge varit ohållbar. Vårdpersonalen är en av grundpelarna i välfärdssamhället, vi har inte råd att förlora dem och de förtjänar en rättvis lön för sitt arbete. Vården berör oss alla i ett eller flera skeden av livet, och det ligger i allas våra intressen att vårdpersonalen mår bra", säger Ramieza Mahdi

---

 

SEXUELLT VÅLD ÄR ÄNNU I DAG EN KRIGSMETOD

Debattartikel i Vasabladet 8.3.2022

Historiskt sett har våldtäkt använts som en form av vapen i krig, forskning visar att sexuella övergrepp ökar i krig och väpnade konflikter. Under andra världskriget blev ­systematiska våldtäkter ett mass­fenomen, siffrorna varierar men upp till 900 000 kvinnor uppges ha våldtagits. Även i dag ser vi att v­åldtäkt används systematiskt ­under pågående­ konflikter. I Xingjiang i Kina­ sitter över en miljon etniska ­uigurer i så kallade omskolnings­läger, flera uiguriska kvinnor vittnar om våldtäkter och tortyr i lägren.

Motiven bakom våldet finns ­både på en individuell nivå och på en strukturell nivå. Våldtäkter som ­begås i krig kan bero på en enskild soldat och hur denne påverkas av kriget, men kan också användas som en strategi för att skapa kaos och ­förinta samhällen. Genom att bryta ned kvinnorna försvagas ­hela samhällen. Även pojkar och män samt hbtqi-personer kan utsättas för sexuellt våld i krig och väpnade konflikter.

Mycket har gjorts för att motverka­ sexuellt våld och utnyttjande i väpnade konflikter. FN:s säkerhetsråd antog år 2000 en resolution för att stärka kvinnors roll i kris- och konfliktområden. Resolutionen slår fast att alla insatser i väpnade ­konflikter måste ta hänsyn till båda könen. Sedan dess har säkerhetsrådet antagit ytterligare nio resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet.

Ett stort genombrott kom år 2008 då det fastställdes att våldtäkt i krig ska betraktas som ett internationellt krigsbrott. Det slogs fast att våldtäkt även kan utgöra ett brott mot mänskligheten och räknas som folkmord. Stridande parter har också ett ansvar att förhindra sexuellt våld, det är möjligt att införa sanktioner mot parter som inte erbjuder skydd från sexuellt våld. Offer för sexuellt våld har rätt till juridisk upprättelse och rehabilitering. Även pojkar och män som utsatts för sexuellt våld i konflikter ska ha tillgång till stöd.

Det sexuella våldet upphör inte nödvändigtvis för att det blir fred, det leder snarare till att våldet ökar även om det tar sig andra uttryck. Sexuellt våld i krig bidrar också till att skapa eller förvärra existerande kulturell och social acceptans för våldtäkt i fredstid, samt att ­organiserad sexuell exploatering är vanligt i krigets efterföljd.

När Finland tar emot flyktingar från krigsdrabbade områden, vilket­ vi har en skyldighet att göra, är det viktigt att vi ser till att välkomna dem i samhället och motarbeta segregering, men också att tillhandahålla stödtjänster för dem som utsatts för sexuellt våld eller andra krigstrauman. Myndigheterna bör stöda och samarbeta med organisationer som hjälper människohandelsoffer. Det är viktigt att vi jobbar för att motverka sexuellt våld, men också att vi stöder dem som utsatts.

Ramieza Mahdi och Sari Somppi­, vice ordförande för Svenska Kvinnoförbundet

---

 

Ramieza Mahdi: VI BEHÖVER RÅDA BOT PÅ ENSAMHETEN

Svenska Kvinnoförbundet, uttalande 14.2.2022

Ensamheten har ökat speciellt bland över 65-åringar, ensamboende, personer utanför arbetslivet och låginkomsttagare. Men också bland flickor har ensamhet blivit vanligare. Var fjärde flicka kände sig ensam ganska ofta eller hela tiden under förra våren och 30 procent upplever måttlig eller svår ångest, vilket är en rejäl ökning. Ungefär en tiondel av den vuxna befolkningen känner sig kroniskt ensamma.

"Det är mycket bekymmersamt, det har redan nu passerat en lång tid och kommer också ha inverkningar på lång sikt. Åtgärderna för pandemin har givetvis varit nödvändiga men effekterna av dem kan i långa loppet bli mycket kritiska och det påverkar både enskilda individer men också hela samhället. Det är ett allvarligt hot om en så stor del av befolkningen står utanför samhället"

Läs hela pressmeddelandet här

https://www.kvinnoforbundet.fi/.../article-109568-80835...

---

 

NÄRSTÅENDEVÅRDARE FÖRTJÄNAR VÅRT STÖD

Debattartikel i Vasabladet  18.1.2022

Enligt närståendevårdarnas förbund hjälper över en miljon finländare en anhörig eller närstående på något sätt. Men bara omkring 47500 vårdare får lagstadgat kommunalt stöd för närståendevård. Vården i Finland klarar sig inte utan närstående­vårdare. Vid närståendevård be­höver både vårdaren och den vårdade stöd.

Inom Österbottens välfärdsområde vill jag jobba för att vi utökar och förbättrar stödet till närståendevårdarna. De är viktiga samarbetspartner. De gör ett värdefullt arbete som ofta inte syns utåt och därför måste vi se till att de mår bra och får avlastning och vila när de behöver det.

Om vi vill att äldre personer ska kunna fortsätta bo hemma så länge som möjligt, måste vi anpassa vården och beakta den äldres fysiska, psykiska och sociala välbefinnande.

Sambandet mellan ensamhet och psykisk ohälsa måste lyftas fram i diskussionerna så att vi tillsammans kan hitta åtgärder som främjar den äldres psykiska välbefinnande och gör deras vardag meningsfull.

Speciellt måste vi motarbeta ensamheten och satsa på stödjande sociala kontakter och personliga relationer.

För att förebygga ensamhet bland äldre personer måste vi tillgodose den äldres rätt till gemenskap och aktivitetsformer som passar dem. För att uppnå detta behöver vi rikta mera resurser inom åldringsvården i förebyggande syfte och i tidiga ingripande.

De nya välfärdsområdena har en viktig uppgift när det gäller de äldres såväl psykiska som fysiska välmående.

Ramieza Mahdi

---

 

JAG STÄLLER UPP I VÄLFÄRDSOMRÅDESVALET

Ramieza Mahdi, 11.11.2021

Det var inte ett lätt beslut att igen kandidera i ett nytt val när vi just har haft ett kommunalval. Som ni säkert vet vid dethär laget så ska social-och hälsovården samt räddningväsendet flyttas över till välfärdsområdet. Valet är också speciellt eftersom det är ett nytt val i Finland. En del av er kan vara lite förvirrade och kanske inte riktigt förstår vad detta val innebär för dig.

Social- och hälsovården består av ett brett spektrum av ärenden och de framtida fullmäktige inom Österbottens välfärdsområde kommer att fatta beslut i många frågor som berör oss alla från vaggan till graven. Den här stora reformen har som mål att främja och upprätthålla befolkningens välfärd och hälsa. Ojämlikheter som beror på faktorer så som socioekonomisk status, ålder, boendeområde eller kön ska inte ha betydelse för att få en god social-och hälsovård. Det är nu vi bygger en högklassig social- och hälsovård och ett räddningsväsende med en gemensam värdegrund.

Jag ställer upp i valet för att jag vill säkerställa att vi i fortsättningen har ett fungerande social- och hälsovårdsservice av jämn kvalitet åt alla invånare. Efter fyra år i social-och hälsovårdsnämnden i Vasa och genom mitt yrke kan jag säga att jag är väl insatt i social-och hälsovårdsfrågor. Förstås ser social-och hälsovården lite olika ut i kommunerna för Österbottens välfärdsområde. Men det är nu vi ska bygga gemensamma värdegrund och struktur som gynnar alla i den framtida välfärdskommunen. Jag vill jobba för en jämställd och jämlik social- och hälsovård där resurser tillhandahålls och fördelas på lika villkor för alla. Jämlikhetsperspektivet måste genomsyra allt från basservicen i den allmänna hälsovården till specialsjukvården.

Vi har förändrande befolkningsstruktur där äldre personer ökar snabbt i Finland. Med åldern kommer också olika utmaningar och en del äldre kan vara multisjuka patienter med omfattande vårdbehov. Bristande kvalitet och otillgänglighet i vården och omsorgen leder till en ojämlik hälsa och skapar ojämlika förutsättningar för en god hälsa och levnadsnivå för de äldre.

Här behöver vi satsa på flerprofessionellt samarbete och en sammanhängande vård- och omsorgskedja. Vi måste också trygga tillgången till yrkeskunnig arbetskraft för att förbättra patientsäkerheten och svara på de utmaningar och förändringar som sker i samhället.

Socialvården ingår också i de nya välfärdsområdena. Klientarbetet inom socialvården ska vara målinriktat och förhindra långa processer. Bedömningen av servicebehovet måste påskyndas för att förebygga utslagning, marginalisering och lidande. Tröskeln att söka hjälp ska vara låg.

För att säkerställa att invånarna i Österbotten får en så god social- och hälsovård som möjligt behöver vi också satsa på personalens välmående. Personaldimensioneringen och lönerna är något som vi också behöver se över. När vi har välmående personal som trivs med sitt arbete kan vi trygga att tjänsterna som erbjuds till invånarna är av hög kvalitet.

---

 

Ramieza Mahdi:

VI MÅSTE FLYTTA FOKUS FRÅN OFFER TILL FÖRÖVARE

Svenska Kvinnoförbundet, uttalande 1.10.2021

Det är chockerande att vi ännu år 2021 talar om flickors och kvinnors val av kläder och skuldbelägger dem för att de blir utsatta för sexuella trakasserier. Har vi inte kommit längre än så?

Menar Tolppanen faktiskt att om man är klädd på ett visst sätt så förtjänar man att bli trakasserad?  Det är märkligt att lösningen alltid handlar om hur flickor och kvinnor inte ska provocera.

Sexuella trakasserier handlar inte om klädstil utan om beteende som kränker en annan persons sexuella självbestämmanderätt och integritet.

Vi kan inte pratar om sexuella trakasserier och samtidigt anklaga kvinnor för att de har provocerat männen. Flickor och kvinnor klär sig inte för att bli antastade och trakasserade. Detta är ett sätt att förenkla ett strukturellt problem.

Vi måste lägga fokus på den faktiska händelsen och lägga ansvaret på förövaren. Ett offer ska inte behöva stå till svars för en annan persons handling. Skulden och skammen är hos den som trakasserar, antastar eller våldför sig på andra.

Ramieza Mahdi
Vice ordförande, Svenska Kvinnoförbundet

---

 

Mahdi:

VI BEHÖVER FÖREBILDER

Artikel i Vasabladet 4.7.2021, Anna Sourander

Sakta men säkert händer det saker i finsk politik. Att en riksdagsledamot med somalisk bakgrund snart tar plats i granitborgen är ett bevis på detta. – Det är absolut en vändpunkt, säger Ramieza Madhi som själv kommer från Somalia.

– Han är invandrare som kommit till Finland som barn precis som jag. Han har trotsat all rasism han upplevt och tagit en aktiv roll samhället. Det har stor betydelse för nästa generation och jag är väldigt glad, säger Ramieza Mahdi (SFP), lokalpolitiker i Vasa.

Hon talar om den historiska händelsen som ägde rum tidigare i veckan. Då blev det klart att Suldaan Said Ahmed (VF) tar plats i riksdagen.

Ahmed kom till Finland från Somalia som tonåring. Han är 28 år gammal och sitter i Helsingfors stadsfullmäktige. I riksdagsvalet 2019 fick Ahmed 2 492 personliga röster, och blev inte invald. Men när Paavo Arhinmäki utsågs till biträdande borgmästare i Helsingfors och Europaparlamentariker Silvia Modig meddelade att hon inte har planer på att återvända till Finland för att en plats i riksdagen öppnade sig plötsligt vägen till granitborgen för Ahmed.

Det betyder att Finland får sin första svarta riksdagsledamot med invandrarbakgrund och sin femte ledamot genom tiderna som inte är infödd finländare.

Den första var estländaren Hella Wuolijoki på 1940-talet. Sedan tog det nästan 70 år innan SDP:aren Nasima Razmyar och Ozan Yanar (Gröna) valdes in 2015. I riksdagsvalet 2019 tog SDP:aren Hussein al-Taee plats i riksdagen.

– Det är ganska tragiskt att vi bara haft fem riksdagsledamöter med invandrarbakgrund, men detta är absolut en brytpunkt. Nu skiftar narrativet, det vill säga uppfattningen om att somalier inte vill arbeta och är den invandrargrupp som är svårast att integrera, säger Mahdi som själv har somalisk bakgrund.

Somalier är den fjärde största invandrargruppen i Finland och det finns över 20 000 människor i landet av somalisk härkomst om man räknar med dem som invandrat till Finland och de som fötts här.

Mahdi är övertygad om att Ahmeds riksdagsuppdrag kommer att fungera som modell och bidra till att även andra svarta aktiverar sig.

– Folk ser att man inte behöver acceptera att andra sätter gränser för vad man kan göra.

Som riksdagsledamot kommer Ahmed givetvis inte att lösa alla problem som invandare i Finland tampas med. Han hör till Vänsterförbundets riksdagsgrupp och jobbar i enlighet med partiets linje.

– Men symboliskt är det jätteviktigt att vi nu har en representant. Symboliken är så viktig. Samma såg vi när Sanna Marin blev statsminister, kvinnor över hela landet blev glada. Vi behöver förebilder.

Ojämlikheten som bottnar dels i den direkta rasismen, men också i den strukturella och dolda rasismen, är nämligen fortfarande en stor utmaning för invandare i Finland. Mahdi tar sig själv som exempel.

I senaste kommunalval var Mahdi den SFP:are som fick sjätte mest röster. Hon sitter andra perioden i stadsfullmäktige, är en av Svenska kvinnoförbundets viceordförande och är medlem i SFP:s partifullmäktige. Bakom framgångarna ligger åratal av stenhårt arbete

– Jag är jättenöjd med resultatet i kommunalvalet, men jag inser också att det alltid kommer att krävas mer arbete av mig än av en infödd finländare för att komma framåt.

För att invandrare ska stå på samma startsträck som infödda finländare krävs det enligt Mahdi att majoriteten vågar bryta mönstret, det vill säga vågar rösta på någon som inte ser ut som de själva.

– Vi blir aldrig jämlika om man tror att finländare bara ska rösta på finländare och invandrare bara på invandare. Man måste se på vad folk står för, inte vilken grupp de representerar.

Det är just det antagandet som ofta står till grund för partiernas kandidatrekrytering, vilket leder till att partierna försöker rekrytera ett visst antal ”invandrarkandidater”.

– Jag kommer aldrig att finna mig i att vara invandrarkandidat. Jag ser min invandrarbakgrund mer som en kompetens. Det att man är invandrare betyder inte att man vill representera ett annat land eller att intresset för politiken enbart baserar sig på invandrarskapet. Vi vill representera Finland och bygga landet mångkulturellt. Vi vill också få chansen att bli vad vi vill på samma villkor, säger Mahdi.

Därför är Mahdi speciellt glad över att de tusentals väljare som röstat på Ahmed troligen inte alla är somalier. Samma gäller henne själv. De över tvåhundra Vasabor som lade sin röst på Mahdi är knappast alla somalier eller ens invandrare.

– Det kräv solidaritet och medvetande från majoriteten för att vi ska komma framåt. Och nu verkar det som att det händer saker.

---

 

Ramieza Mahdi:

MED EN HÅLLBAR FRAMTID SOM MÅL!

Vasa 27.5.2021

Mitt mål för nästa period i fullmäktige är att fortsätta utveckla vår stad till en människovänlig och livskraftig stad med stark konkurrenskraft.

De globala målen för hållbar utveckling förutsätter att vi ska leva idag på ett sätt som innebär att framtida generationer ska kunna ha samma möjligheter som vi. De ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna är viktiga utgångspunkter för att vi ska kunna uppnå de globala målen. Social hållbarhet har stor betydelse för det demokratiska samhället och är nödvändig ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Ett socialt hållbart samhälle klarar av utmaningar och har resiliens. Det betyder att vi kan tillgodose alla människors grundläggande behov och att mänskliga rättigheterna säkerställs. Ett socialt hållbart samhälle är också inkluderande, jämlikt och tolerant. Det betyder att invånarna ska känna sig delaktiga i samhällsutvecklingen.

Ekonomiska hållbarhet förutsätter att vi har en balanserad tillväxt som inte förstör naturresurser. En stabil ekonomi är nyckeln för all hållbar utveckling. Utan en stabil ekonomisk grund kan vi inte göra satsningar som gynnar både naturen och människorna.

Miljö och hållbar utveckling har redan en central roll i Vasa stads strategi där vi strävar efter att hitta nya sätt att använda förnyelsebar energi och investerar i att göra dess användning mer effektiv. Vi ska skydda vår närmiljö genom att jobba förebyggande med de miljöfarliga ämnen som finns i verksamheten.

Jag vill jobba för ett socialt, ekonomiskt, och klimatmässigt hållbart Vasa.

---

 

Ramieza Mahdi:

RASISM ÄR EN VARDAGSUTMANING FÖR MÅNGA – INTE ENDAST EN VECKA OM ÅRET

Svenska Kvinnoförbundet, uttalande 21.3.2021

Idag uppmärksammar vi FN:s internationella dag mot rasism och diskriminering. För att förverkliga jämlikhet, jämställdhet och mänskliga rättigheter krävs det en politisk kamp. Vi behöver starka och specifika politiska strategier för att ta itu med strukturell rasism, skriver vice ordförande Ramieza Mahdi på bloggen idag.

Idag uppmärksammar vi FN:s internationella dag mot rasism och diskriminering. Under veckan har man bemärkt den riksomfattande kampanjen ”veckan mot rasism”. Även om detta är ett välbehövligt och viktigt initiativ måste vi komma ihåg att rasism är en vardagsutmaning för många som inte har lyxen att fokusera på det endast en vecka om året.

Rasism handlar om ett inrotat tankesätt samt olika strukturer som skapar ojämlikhet mellan människor. Kulturell och strukturell rasism handlar om fördomar och diskriminering på grund av etnicitet, kultur eller religion. Rasism och strukturell diskriminering i samhället utgör ett hinder för den drabbade att bli delaktig i samhället. Rasismen leder även till psykisk stress för den drabbade. Den strukturella rasismens osynliga handlingsmönster och processer gynnar individer och grupper från majoritetssamhället medan de utgör hinder för minoritets- och invandrargruppernas deltagande i gemenskapen. Om vi inte starkt frånsäger oss rasism i alla former kan det ha förödande konsekvenser för individen och samhället. Händelserna i USA under 2020 och Black Lives Matter-rörelsen har belyst svårighetsgraden av strukturell rasism och hur den påverkar människors liv på extrema sätt.

Den dominerande synen på integration och invandring har präglats av att man bara fokuserar på ”invandraren” och inte strukturer i det finska samhället. Man försöker alltid undersöka brister och ”åtgärda” invandraren. Den ensidiga fokusen på att invandrare ska integreras utan att man också lägger lika mycket fokus på majoritetssamhällets rasistiska och diskriminerande handlingar gör att rasism och diskriminering har rum för att växa. Frustration uppstår när ens kultur, ursprung, boendeområde eller skola diskuteras som ett samhällsproblem. En debatt som handlar främst om en men där man saknar allt inflytande gör att många invandrare får en känsla av maktlöshet även om de är fullt integrerade.

Jämställdhetsaspekter på rasism kan man se då man ofta beskriver invandrarkvinnor som hjälplösa och förtryckta. Konstruktionen som beskriver den finska kvinnan som aktiv och stark medan invandrarkvinnan ses som en passiv och oförmögen varelse har sina rötter i rasismen. Howard S Becker kallar detta för märkningsteorin. Enligt Becker är märkningsteorin att man sätter en etikett avvikelser på en grupp. I stället för att fokusera på personens egenskaper, så fokuserar man på avvikelserna. De som inte lever enligt gruppens regler uppfattas då som avvikande. På det sättet skapar man hierarkier och maktutövning. 

I arbetet med jämställdhet är det därför viktigt att reflektera över hur vi beskriver andra grupper och vilka maktförhållanden som existerar. Först då är det möjligt att förstå hur olika orsaker till ojämlikhet och diskriminering kan skapa skilda förutsättningar för grupper eller individer.

För att förverkliga jämlikhet, jämställdhet och mänskliga rättigheter krävs det en politisk kamp. Vi behöver starka och specifika politiska strategier för att ta itu med strukturell rasism. Jämställdhetsarbetet innefattar att uppmärksamma attityder, normer och värderingar som är runt oss. De strukturer och komplexa mekanismer som är ett hinder för invandrarkvinnor att till fullo bli delaktiga i samhället kräver större insatser.

Det behövs antirasistiska program och antidiskrimineringsplaner från småbarnspedagogiken till alla samhällets nivåer. Jag anser att rasism och diskriminering hindrar många från att förverkliga sina drömmar. Det är varje människas rätt att inte bli diskriminerad och att ha rätten att drömma stort om sin framtid.

Ramieza Mahdi
Vice ordförande, Svenska Kvinnoförbundet

 

 

 

 

FÖR MIG ÄR DET VIKTIGT ATT ÄVEN DIN RÖST HÖRS

Delaktighet har alltid varit viktigt för mig och jag söker alltid ett sätt att påverka min omgivning. Politisk delaktighet är en av de viktigaste och mest betydelsefulla rättigheter som man har som medborgare. Du kan också vara delaktig på så många sätt. Genom att rösta i kommunalvalet väljer du vem som ska representera dig i nästa fullmäktigeperiod.

Förutom att rösta kan du också stöda en kandidat i kommunalvalet genom att donera och kampanja för personen. Kandidaterna ensamma kan inte vinna ett val. Jag vill vara din röst i nästa fullmäktigeperiod. Jag vill höra dina åsikter gällande Vasas utveckling.

Vad är viktigt för dig? DU KAN OCKSÅ PÅVERKA!

Följ Ramieza Mahdi på Facebook och på Instagram

---

 

Ramieza Mahdi:

MAN SLUTAR INTE DRÖMMA OM ATT UTVECKLAS TILL SIN FULLA POTENTIAL BARA FÖR ATT MAN ÄR INVANDRARE

Folkhälsans satsning Tänk om – ett diskussionsmaterial om normer i samhället. Berättelserna är skrivna av personer, som tillhör minoriteter eller upplever att de bryter mot normer i vårt samhälle eller av personer som reflekterar kring normer. Syftet är att väcka tankar och diskussioner och att inspirera till vidare arbete för att göra olika verksamheter mer jämlika, inkluderande och respektfulla. Så här skriver Ramieza: https://www.folkhalsan.fi/globalassets/unga/professionella/tank-om/tank_om_16.pdf

---

 

KNAPPT VAR TREDJE INVANDRARE RÖSTAR I KOMMUNALVAL – "Få politiker bryr sig om invandrarfrågor"

Artikel i Vasabladet 1.1.2021, Anna Sourander

Ramieza Mahdi (SFP) sitter i Vasa stadsfullmäktige. Lukumanu Iddrisu studerar ekonomi vid Vasa universitet och har undersökt invandrares benägenhet att rösta i kommunalval. Lukumanu Iddrisu kommer ursprungligen från Ghana men bor i Vasa sedan sex år tillbaka.

Största delen av invandrarna röstar inte i kommunalval. Lukumanu Iddrisu, som undersökt invandrares valdeltagande, och Ramieza Mahdi (SFP) efterlyser skärpning inom partierna.    

Endast drygt 30 procent, det vill säga knappt var tredje invandrare, röstar i kommunalval. Det visar en undersökning som Lukumanu Iddrisu gjort. Han studerar vid Vasa universitet. Som jämförelse kan nämnas att det totala valdeltagandet var 60,9 procent i det senaste kommunalvalet i Vasa.

– Undersökningen är gjord bland invandrare bosatta i Vasa och underlaget är tillräckligt för att man ska kunna säga något om trenden, säger Iddrisu. 

Han flyttade till Finland från Ghana för sex år sedan och studerar strategisk affärsutveckling vid Vasa universitet. 

Personer med annat medborgarskap än finskt får rösta i kommunalval om de bott på orten i över två år. I sin undersökning frågade Iddrisu också efter orsaker till att man inte röstat. 

Endast 22,9 procent uppgav att de inte är intresserade av val. Hela 34,9 procent visste inte att de får rösta, medan 28,4 procent uppgav språkbarriär som orsak. Det vill säga att de inte kan finska eller svenska. 

– Eftersom jag är invandrare själv överraskar resultatet inte mig. Jag känner likadant. De flesta finländska politiker riktar in sig på finländska gemenskaper. Få av dem bryr sig om frågor som är viktiga för invandrare. Det finns också en stor okunskap bland invandrare om hur val går till, säger Iddrisu. 

Ramieza Mahdi (SFP) sitter i Vasa stadsfullmäktige och var kandidat i riksdagsvalet 2019. Hon kom till Finland i mitten på 1990-talet från det krigsdrabbade Somalia.

För henne kommer den låga valaktiviteten bland invandrare inte som någon överraskning. 

– Det finns egentligen två grupper av invandrare. Dels de som varit längre i Finland och förstår hur samhället fungerar. Och dels nyanlända och asylsökande som inte vet hur systemet fungerar, säger Mahdi. 

Till den sistnämnda gruppen gäller det att få fram information om när man har rätt att rösta, hur val fungerar och varför det är viktigt. För gruppen som redan vet en del om det finländska samhället är nyckelordet interaktion. 

– Det räcker inte att partierna ställer upp en kandidat med utländsk bakgrund. Frågor som är viktiga för invandrargrupper måste tas på allvar, säger Mahdi. 

Problemet i dag är enligt henne att de som röstar har otroligt höga förväntningar på vad deras kandidater kan uträtta. Förväntningarna är inte alltid realistiska, och det leder till besvikelse. 

– De har otroligt höga förväntningar på oss som personer och inte på partierna som vi representerar. Och när deras frågor inte får uppmärksamhet tenderar vissa att inte rösta i nästa val eftersom kandidaten de har skickat in inte har kunnat påverka. Dilemmat med att vara invandrarkandidat är att du å ena sidan representerar en grupp i samhället som har akuta behov, å andra sidan är medlem i ett parti som har andra frågor högt på prioriteringslistan. 

I undersökningen frågade Iddrisu vilka frågor man skulle vilja diskutera med de politiska kandidaterna. Högst på listan står sysselsättning (66 procent). Andra viktiga frågor är utbildning (51,9 procent) och rasism (35,2 procent). 

– De politiska partierna måste kommunicera med invandrargrupperna och verkligen lyssna på dem. Ett sätt kan vara att etablera kontakt med ledarna inom gemenskaperna. I de afrikanska kulturerna, och även i en del asiatiska, är respekten stor för de som uppfattas som ledare. Genom dem kan man nå ut till folk, säger Iddrisu. 

Invandrargrupperna utgör nämligen en stor potentiell väljarskara. Av Vasas befolkning är cirka 8 procent invandrare. Om valaktiviteten bland invandrare vore lika hög som den totala aktiviteten i kommunalval, skulle det ge tusentals röster till. 

Madhi säger att partierna trots allt har blivit bättre på att uppmärksamma invandrargrupperna. Men synligheten skulle kunna vara betydligt större. 

Ett relativt enkelt sätt för politiker att nå ut till invandrare vore att ha mer material på engelska. Man skulle också kunna rikta sig till föreningarna bland invandrargrupper och hjälpa dem att informera på det egna språket.

– Det är enkla saker som underlättar mycket.

Lukumanu Iddrisus undersökning heter "Survey rapport: Immigrants perception on municipial election in Vaasa (Finland)".

---

 

Ramieza Mahdi:

OJÄMSTÄLLDHET ÄR ETT STORT HINDER FÖR UTVECKLINGEN I VÄRLDEN

Svenska Kvinnoförbundet, uttalande 24.10.2020

Varje år den 24 oktober firas FN-dagen över hela världen. Det har gått 75 år sedan Förenta Nationerna grundades efter andra världskriget som ett säkerhetsråd. Idag skriver Svenska Kvinnoförbundets vice ordförande Ramieza Mahdi om FN:s viktiga arbete bland annat med de globala målen för hållbar utveckling och med att säkerställa kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, men också om personliga erfarenheter av FN:s fredsstyrkor i Somalia.

FN är känd idag som en plats där länder samlas och diskuterar åsikter på ett diplomatiskt och fredligt sätt. Från början var FN bara 51 medlemsländer. Idag har antalet medlemsländer ökat till 193 och FN finns så gott som i alla länder i världen. Arbetet kan bestå av allt från utvecklings- och utbildningsprojekt till nödhjälp och fredsbevarande arbete. Deras främsta uppgift har varit global fred, vänskap mellan medlemsstaterna, utveckling och skydd för mänskliga rättigheter och att åstadkomma en ram för internationell rättvisa.

Jag har lite motstridiga känslor när det gäller FN. Jag har kommit i kontakt med FN soldater under inbördeskriget i Somalia. FN:s säkerhetsråd tog ett beslut år 1992 att gå in i Somalia. Deras uppgift vara att bistå med humanitär hjälp och bidra till att få landets humanitära kris under kontroll. Efter några månader i landet blev det i stället kaos och Somalierna tappade förtroendet för FN-styrkan. Luftattacker kunde börja när som helst under dagen då vi var i skolan. Även mitt på natten kunde de flyga runt där vi bodde och alla var rädda för att de ska börja bomba. Det hände flera gånger att vi fick stanna i skolan till sent på eftermiddagen eftersom FN-styrkorna hade blockerat vägen. Allt detta för att de hade fått tips om att klanledaren de söker hade rört sig i det området. Det område som vi bodde i var periodvis extra utsatt för sådana attacker. Så ni förstår varifrån mina motstridiga känslor kommer. Det organ som skulle bevara freden skapade istället kaos och rädsla bland invånarna i vår stadsdel. 

Men idag ska jag vara mera objektiv och skriva också vad FN gör utöver fredbevarande. FN är världens enda globala organ i sitt slag. Fokuset ligger inte enbart på att upprätta fred, utan också på att hantera de nya internationella utmaningarna såsom den rådande flyktingkrisen, internationell terrorism och klimatförändringarna. FN har också lett den internationella insatsen mot sjukdomar som HIV, tuberkulos, malaria och polio. Genom världshälsoorganisationen (WHO) har de levererat läkemedel och delat insekticidbehandlade nät till miljoner människor för att förhindra malariautbrott.

FN lägger upp viktiga mål för medlemsstaterna. År 2000 lanserade dåvarande generalsekreterare Kofi Annan millennieutvecklingsmålen. Programmet innehöll bland annat att halvera extrem fattigdom, förbättra mödrahälsan,minska barnadödligheten och öka jämställdheten mellan kvinnor och män. Det är ambitiösa mål som naturligtvis behövde satsningar från alla håll. Man har uppnått stora framsteg med millienieutvecklingsmålen. Det motiverade medlemsländerna att fortsätta bygga på och komma överens om en ny version av handlingsplanen.

På toppmötet 2015 enades FN:s medlemsstater om en handlingsplan som ska styra arbetet för det globala målen för hållbar utveckling. De globala målen för hållbar utveckling (Agenda 2030 ) är den mest ambitiösa överenskommelse som medlemsländerna någonsin har gjort. Hållbarhetsmålen innehåller sociala, ekonomiska och miljömässiga mål. Det betyder i praktiken att varje medlemsland har förbundit sig att uppnå dessa mål till 2030.

FN har varit ett viktigt forum för att utarbeta internationella konventioner för att eliminera diskriminering av kvinnor på de politiska, ekonomiska, sociala och kulturella planen. Ett av de globala delmålen för hållbar utveckling (mål 5) är att uppnå jämställdhet. Ojämlikhet mellan män och kvinnor är ett stort hinder för utvecklingen i världen. Mål 5 i Agenda 2030 ska medlemsländerna arbeta för att avskaffa alla skadliga sedvänjor, såsom barnäktenskap, tvångsäktenskap samt kvinnlig könsstympning. I detta delmål ingår också att man säkerställer kvinnans tillgång till sexuell och reproduktiva hälsa och rättigheter. Kampanjen ( #Omatahto2020 ) om att förnya abortlagstiftningen där Svenska Kvinnoförbundet är en av initiativtagarna visar att vår lagstiftning är föråldrad och att den gravida kvinnan inte har självbestämmanderätt. 

Våld i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem också här i Finland. Under oktober månad har regeringen tagit fram ett nytt åtgärdsprogram för bekämpning av våld mot kvinnor där man också inkluderar digitalt våld och hedersrelaterat våld i programmet. Detta är glädjande och ett välbehövt program för att bekämpa våld mot kvinnor. Det ligger också helt i linje med Agenda 2030s mål om att uppnå jämställdet. Alla former av våld, diskriminering och skadliga sedvänjor mot kvinnor och flickor drabbar såväl individen som hela samhället.

FN har säkert många utmaningar. Trots utmaningarna kan vi säga att det behövs eftersom det ger oss hopp om att det finns en organisation som är dedikerad till global fred och hälsa. FN:s roll som plattform, normbildare och pådrivare kan vi inte heller underskatta. Det är den enda plattformen där alla kan sitta vid samma bord utan att det bryter ut ett krig. FN gör också att vi känner ett slags samhörighet när vi arbetar kollektivt mot de globala målen för hållbar utveckling. Trots mina trauman från barndomen som enbart relaterar till FN:s fredsstyrkor är jag en stark förespråkare för FN-deklarationen om mänskliga rättigheter. Världen behöver idag mer än någonsin multilateralt samarbete för att tackla kriser, sjukdomar och pandemier. 

Ramieza Mahdi
Vice ordförande, Svenska Kvinnoförbundet

---

 

INTRYCK FRÅN SFP:S PARTIDAG

Det var verkligen en maxad dag på sfp:s partidag igår. Jag hann vara med på min fösta live diskussion på Svenska Yle och hann också med en kort intervju i Vasabladet från partidagen. Det var intressanta talturer och diskussioner också. Svenska kvinnoförbundets delegater var lika aktiva som vanligt och hade många fina talturer om jämställdhet och feminism.

Andra viktiga talturer som har berört mig var Ida-Maria Skyttes och Eva Biaudets talturer om hatprat och om flyktingbarns-och ungdomars utsatthet i Finland. Ida-Marias taltur väckte gamla minnen från min gamla arbetsplats och hur utsatta barnen och ungdomarna i grupphemmen är.

Jag hade också ett inlägg i den allmänpolitiska debatten om vikten av en jämlik cancervård och behovet av en stärkt primärvård i det förebyggande arbete. I min forskningsmetodik kurs gör jag nu en studie om cancervården i Finland .Det är imponerade att se hur cancerforskningen har gått framåt och att man idag kan behandla många cancer former smidigare.

Men, det finns ojämlikheter i samhället som gör att cancern tyvärr dödar flera ur gruppen med låg socioekonomiska status. En av orsakerna är att när man söker vård hos hälsovårdscentralerna tar det en stund innan man skickas vidare till en grundlig undersökning. Oftast söker denna grupp vård när det redan har uppstått symtom och då kan cancern redan ha spridit sig. Mot slutet av dagen blev jag positivt överraskad då jag fick höra att @arnautovic.e kommer att sitta i partistyrelsen! Läs hela texten på min blogg som ni hittar i profilen eller här! https://ramymahdi.fi/partidagen-i-vanda/

Ramieza Mahdi, 28.9.2020

---

 

FÖRRA HELGENS ORDFÖRANDEVAL  

Det har gått exakt en vecka sedan årsmötet och ordförandevalet för svenska kvinnoförbundet. Valet skulle ha skett redan i Mars, men på grund av pandemin blev det uppskjutet till September precis som med allt annat i samhället. Jag har pratat ganska mycket om orsaken till varför jag ställer upp i ordförandevalet i diverse medier. För mig är det en självklarhet att ifall jag deltar i något så vill jag vara delaktig till hundra procent. Jag har ett stort behov av att komma framåt och inte stagnera. Efter noggrant övervägande att ställa upp som ordförande och efter flera diskussioner med mina närmaste vänner bestämde jag mig för att göra det.

Jag har klara minnesbilder från första gången min goda vän Emina Arnautovic kontaktade mig i samband med kommunalvalet för flera år sedan. Jag hävdade starkt att jag inte var redo att ställa upp i något val och jag inte vill vara ett invandrarnamn i någon lista. Men Emina gav inte upp där. Hon kontaktade mig igen efter valet och uppmuntrade mig till att hänga med för att se hur SFP arbetar och hur partiet fungerar, för att jag sedan skulle kunna ta beslutet om jag var intresserad eller inte.

Det krävdes mycket mod av mig att våga ta det steget. Jag kan ärligt säga att modet och motivationen kom från att ha Emina som kontaktchef i Österbotten. Jag brukar fundera om jag skulle ha vågat annars. Vikten av att ha förebilder, någon som gjort samma resa tidigare är ovärderligt. Självklart var jag orolig. Samma oro kände jag igen inför förra kommunalvalet. Jag var orolig om vår organisation var redo för omjustering och förändring. Jag vet att vi människor är trygga med det vi känner och kan identifiera oss med. Men mitt behov att inte bli identifierad utifrån hur jag ser ut eller vilken bakgrund jag har är också en av orsakerna till mitt beslut.

Förra kommunalvalet hade svenska kvinnoförbundet lanserat 10 feministiska ledord. En av ledorden var ”våga ta plats” vilket är lika aktuellt än idag. Om jag inte vågar ta plats och inte vågar utmana rådande normer kommer ingen förändring att ske. För att få tillstånd till förändring måste man börja med sig själv. Jag vet att jag har höga berg att klättra. Politik är i allmänhet en långsam process och att etablera sig som politiker tar sin tid. Men tills det krävs det engagemang och en vilja att göra det som krävs. Att ha haft mål och strategier har hjälpt mig på vägen. Varje gång jag vajar brukar jag gå tillbaka till mitt ursprungliga mål och fundera om det finns behov av att ändra strategin.

Självklart åtnjuter även jag de rättigheter som kvinnorna före mig har kämpat för. Men jag vill fortsätta bidra med andra aspekter som inte får plats i debatten. Vi har en åldrande och minskande befolkning och man anser att invandringen är en nödvändighet. Då kan man inte acceptera att en stor grupp människor står utanför och inte är inkluderad. Vi behöver se oss över axeln ibland och försäkra oss om att vi inte lämnar en enda kvinna bakom. Feministiska rörelsen ska vara lika för alla oberoende av vilken social status man har i samhället. Vi behöver engagera oss i förhållandet mellan feminismen och den sociala rörelsens interaktion mellan kategorier som kön, ras och klass men också de destruktiva och demoraliserande effekterna av rasismen. För mig är allt detta sammanflätat.

En vecka efter valet kan jag säga att även om jag inte blev ordförande så är jag relativt nöjd med viceordförandeposten. Jag är invald i presidiet och jag kommer att fortsätta arbeta för jämställdheten och fortsätta bana väg för nästa generation både i förbundet och i SFP. För mig symboliserar denna post en ny era där andra berättelser också får utrymme.

Det finns säkert många kvinnor som är i samma situation som jag var för några år sedan. Om ni läser detta vill jag säga en sak till er. Oberoende av vad du vill göra, om det handlar om politik eller andra livsval som du tvekar inför. Låt inte någon annan tysta dina drömmar på grund av deras uppfattning om vad du kan eller inte kan uppnå. Du kommer att behöva arbeta hårt för att övervinna de hinder som människor kommer att försöka lägga framför dig. Men tro på dig själv och tro på att ditt budskap är också viktigt. Var ihärdig, engagera dig och arbeta tätare med människor som tror på dig och delar dina visioner. Det ger dig styrka och motivation att orka fortsätta.

Ramieza Mahdi, 13.9.2020

---

 

REPRESENTATION

Det här ämnet är något jag har funderat på väldigt länge. Speciellt under de senaste åren har det blivit tydligare eftersom jag är mera aktiv i samhället och deltar i många diskussioner. Ämnet handlar om mångfald. Det är ett känsligt ämne och jag ska försöka skriva utan att låta anklagande eller aggressivt. Jag tror att de flesta håller med mig om att mångfald behövs i vårt samhälle. Företag, politiska partier och organisationer har insett att en mångfald av individer ger en konkurrenskraft, attraktivitet och lyfter organisationens image. Ändå upplever jag att det finns ett stort gap mellan mångfald och inkludering. Har ni funderat på vems villkor inkluderingen sker? Vad menar vi när vi säger att vi behöver mångfald? Jag vet att människor menar väl när de säger att vi har mångfald eller att vår organisation är inkluderande. Men vad menar de när de säger så?

Det finns många verktyg och termer som fokuserar på hur vi kan uppnå rättvisa. Förra året hade vi strategidag i vår organisation. Det som konsulten gång på gång upprepade var diversity and inclusion. Det är ett aktuellt ämne och man sätter tid och resurser på hur vi ska göra samhället mera  inkluderande. Men jag märker att det råder stor brist på vad termerna betyder och hur människor tolkar dessa termer. Jag är tveksam till om alla faktiskt förstår vad man menar med det.

Problemet är att man blandar ihop mångfald och inkludering. Det betyder inte samma sak och jag påstår starkt att det ena inte fungerar utan den andra. Jag ska förklara vad jag menar. Tex. jag som är en invandrarkvinna blir erbjuden ett jobb i ett företag. Företagets mål är att ha en arbetsmiljö där arbetstagarna är mångkulturella. Mitt mål är att komma in i det företaget för jag ser att det finns en god chans att göra karriär. Förutom att jag uppfyller utbildningskraven så passar jag  in i den profil de söker. Jag som arbetstagare är tacksam att jag har fått en chans. Men sedan händer det något och sakta börjar man inse att ens enda syfte i organisationen är att vara en representant och ta hand om uppgifter som inte gynnar dig i din karriär. Möjligheten till karriär eller ledarroller blir yttersta liten är lika med noll.

Believe me, jag har varit där flera gånger och det suger faktiskt. Det är en bitter läxa jag har lärt mig. När mångfald likställs med kryss i en ruta får vi stora problem och det bäddar för missförstånd. Hur ska individen uppnå sina mål om det verktyg som skulle gör arbetsmarknaden mer rättvis också är det som gör att man hamnar i en snyggt förpackad fälla?

Det är här inkluderingen kommer in. Om man tror att alla har samma rättigheter att existera på samma villkor så måste vi använda inkluderingsverktyget där man aktivt jobbar för att ta vara på personens potential och förmågor och inte enbart utnyttja dem i mångfaldens namn. Även om jag anser att representation, mångfald och inkludering är bra verktyg, så missbrukar man dessa verktyg. Det skadliga i representationen är att man blir tilldelad en uppgift som samhället tror att man vill ha eller att man måste ha. Samhället glömmer bort individualiteten, unikheten hos gruppen (invandrare) och deras kapacitet. Mångfald betyder inte ett visst antal anställda i ett företag med invandrarnamn. Och det blir tröttande att bara existera för att fylla en mångfaldskvot. I värsta fall kan det leda till missnöje, depressioner och uppgivenhet.

Det låter kliché, men vi människor är lika och har samma behov. Jag t.ex. vill ha en framgångsrik karriär och uppnå mina mål och ambitioner samtidigt som jag vill bygga ett välmående samhälle. Och JA, jag är en representant, men inte den representant som de flesta tror eller vill att jag ska vara. Jag kan vara representant för en grupp och ändå ha individuella mål. Jag kan tillhöra en grupp i samhället, men den grupptillhörigheten har ingen betydelse och definierar inte vem jag är som person och vad jag är kapabel att göra. Detta tenderar man att glömma i många sammanhang.

Inkludering handlar om ett VI tänk. Inte vi (de som tror sig ha förtur i företaget eller organisationen) och de (gruppen man anser inte riktigt hör hemma i organisationen eller företaget). Vi och de tänk är farligt. Man skapar hierarkier och sätter upp osynliga murar och barriärer. Inkludering betyder inte att man med barmhärtighet låter någon sova på din soffa över en natt. Det handlar om att skapa gemenskap och tillhörighet. Inkludering är när man kan känna och säga att detta är min arbetsplats, mitt land, vårt företag eller vår organisation. Och det är då mångfalden och inkluderingen fungerar bäst.

Ramieza Mahdi, 28.8.2020

---

 

RASISMEN ÄR ETT PROBLEM I VÅRT SAMHÄLLE

Debattartikel i Vasabladet 21.3.2020

Den här tiden varje år uppmärksammas veckan mot rasism i Finland. Även fast detta är ett välbehövligt och viktigt initiativ är det viktigt att komma ihåg att rasism är en verklig vardagssituation för många.

När man pratar om ordet rasism tror många människor att man pratar om rasdiskriminering där man delar in folk i olika raser. Rasism handlar de facto om mycket mera än så. Den största och mest utbredda rasismen idag är kulturrasism, inte den biologiskt baserade rasismen.

Kulturell och strukturell rasism handlar om fördomar och diskriminering på grund av etnicitet, kultur eller religion. FN:s konvention om att eliminera alla former av rasdiskriminering definierar rasism som ”varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning, nationellt eller etniskt diskriminering”.

För den som drabbas av rasism är det jobbigt att anmäla varje gång man känner sig diskriminerad på grund av faktorer som härkomst. Detta leder i längden till att människor hamnar i utanförskap, blir utslagna och marginaliserade.

Vi alla behöver en meningsfull vardag, ett socialt sammanhang och acceptans. Att få utbilda sig och få ett jobb. Att man som person ses som en resurs, en unik individ och en fullvärdig medlem av det samhälle man lever i. För att förverkliga jämlikhet, jämställdhet och mänskliga rättigheter krävs det en politisk kamp.

Vi behöver starka och specifika politiska strategier för att ta itu med den strukturella rasismen.

Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI) har 20 rekommendationer om hur rasism och intolerans kan motverkas i Finland. Bland dessa rekommendationer står det att jämställdhetsombudsmannens resurser bör öka och att diskriminerings- och jämställdhetsnämnden bör ges behörighet att behandla besvär som rör diskriminering i arbetslivet på alla diskrimineringsgrunder som lagen förbjuder.

Våra myndigheter bör arbeta hårdare för att följa ECRI:s rekommendationer och på så sätt trygga alla människors rättigheter till jämlik och rättvis behandling.

Ramieza Mahdi, ordförande för SFP:s integrationspolitiska utskott

(Foto: Svenska Kvinnoförbundet)

---

 

MIGRI MÅSTE FÖLJA EUROPARÅDETS KONVENTION

Debattartikel i Vasabladet 8.3.2020

Varje dag blir kvinnors mänskliga rättigheter kränkta. Att vara en flicka eller kvinna är ofördelaktigt och direkt farligt i många delar av världen. Staten, religiösa ledare, familjen eller samhället kan kontrollera, straffa och i värsta fall döma dig till döden för att du kräver dina mänskliga rättigheter som kvinna.

I krigföring används kvinnor på olika avskyvärda sätt. Våldtäkter som begås av militära grupper grundar sig i sadism och kvinnohat. De sker ofta offentligt och är brutala till sin natur. Ibland utsätts kvinnor för så grovt våld att de avlider av sina skador.

Anki Westergård skrev på Svenska Yle i februari om Nakouts öde i Uganda under Joseph Konys brutala regim och vad hon har blivit utsatt för.

Det värsta för offren utöver våldtäkterna är att leva med traumat och den upplevda skammen. Det är inte ovanligt att offren stöts bort från sina familjer till följd av rådande hederskodex och skammen som tillkommer.

Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbul-fördraget) förpliktar oss till att förbättra ställningen och servicen i Finland för personer som har fallit offer för sexuellt våld. En person som utsatts för sexuellt våld ska få det särskilda stöd som personen är i behov av, såsom en rättsmedicinsk undersökning, psykosocialt stöd och rådgivning.

Nakout är stark som orkar berätta vad hon har varit med om. Att neka asyl åt en människa som har varit offer för sexslaveri samtidigt som Finland undertecknar olika sorters konventioner övergår mitt förstånd.

Vi måste kunna lita på att myndigheterna, i det här fallet Migrationsverket, följer de konventioner Finland har skrivit under.

Kvinnors rättigheter gäller för alla kvinnor oavsett varifrån man kommer eller vilken status man har.

Ramieza Mahdi, ordf. för SFP:s integrationspolitiska utskott

---

 

PANEL DEBATTERADE MANSDOMINANSEN INOM ÖSTERBOTTNISKA NÄRINGSLIVET – KVOTERING BLEV TVISTEFRÅGA

Artikel i Vasabladet 31.1.2020, Lukas Kallenberg

Alla debattörer höll med om att mångfald inom näringslivet är en bra sak men var oense om hur man bäst skulle nå dit.

På torsdagen ordnade Vasa Insider en paneldebatt vid Bock's corner för att diskutera det som uppdagats de senaste veckorna – att många österbottniska paneldebatter endast består av män. Denna gången var det en kvinnlig majoritet i panelen med sju kvinnor och två män bland debattörerna.

Temat var mångfald i det österbottniska näringslivet. Som moderator fungerade Hippi Hovi, vd för Kust-Österbottens företagare. Ett av debattens hetare ämnen var frågan om kvotering borde införas i näringslivet. Hovi ställde frågan direkt till debattörerna. Rösterna föll enligt könslinjerna, med undantag av Ramieza Mahdi, vice ordförande för Vasa svenska kvinnoklubb, som röstade nej med ett förbehåll.

– Jag är tudelad till frågan, jag vill inte bli kvoterad till en tjänst som jag inte har kompetens för men å andra sidan kan det vara användbart som ett medel för att komma åt strukturell ojämlikhet. 

Här var alla kvinnor i panelen överens om att kvotering skulle kunna införas under en övergångsperiod för att snabba på utvecklingen mot jämställdheten.

Sari Somppi, regiondirektör vid Västra Finlands brottsofferjour, poängterade att det är vetenskapligt bevisat att företag med större mångfald bland de anställda också presterar bättre.

Rune Westergård, grundare av Citec, var av en helt annan åsikt.

– För mig spelar det ingen roll om det är man eller kvinna, kompetensen är det viktiga. Ledningen gör allt för att förhöja företagets värde. Kvotering är orättvist eftersom de personer som är mest kompetenta inte blir valda på grund av att de har fel identitet.

Westergård lyfte också upp de problem Citec har haft med rekrytera kvinnor till olika positioner. Triinu Varblane, International Business Developer på Teknologicenter Merinova, kontrade med att säga att hon är med i ett nätverk för kvinnor med 40 000 medlemmar och uppmanade Westergård att ringa henne om han ville ha tag på en kompetent kvinna,. Kommentaren rev ner skrattsalvor bland publiken.

Ann-Sofie Backgren, ordförande för Österbottens förbunds jämställdhetsgrupp, konstaterade också att det är svårt för kvinnor att bryta sig in i manliga nätverk och gav också en uppmaning åt manliga företagsledare.

– Sök inte efter kandidater bland era vanliga kretsar utan våga söka kandidater från kvinnliga nätverk. 

Julia Olin, skapare av ett nytt österbottniskt nätverk för kvinnor, poängterade att kompetensen inte är den enda egenskapen som är viktig när man väljer arbetstagare.

– Vi ska inte låsa fast oss i vilken kompetens personerna har utan istället se till vilken potential de har.

Johanna Stenback, som är egenföretagare och producent inom Moomin Characters-koncernen, föreslog ett alternativ till kvotering.

– Vasa stad har testat att använda anonym rekrytering och har haft väldigt positiva resultat. Kunde inte det vara ett alternativ inom näringslivet också?

Nästan alla debattörer var genast med på förslaget, även Westergård, tills Stina Österbro, erfarenhetstalare inom psykisk ohälsa och funktionsnedsättning och ägare av företaget MaskrosStina, konstaterade att inte heller det kommer utan baksidor.

– Det är inte alls säkert att anonym rekrytering löser alla problem. Om jag inte nämner på min arbetsansökan att jag använder rullstol märker de det ändå det när jag kommer på intervju.

Österbro lyfte flera gånger upp att mångfald inte endast handlar om jämställdhet könen emellan utan också om att inkludera funktionsnedsatta.

Hon fick medhåll av flera panelister.

– När det gäller funktionsnedsatta håller jag med att det krävs extra insatser för att se till att de blir inkluderade i näringslivet. Det går att göra men jag har förståelse för de mindre företag som inte tycker att de har råd att göra den extra insatsen. Men det är värt att berätta mer om det här, eftersom det ibland kan vara så att det inte krävs några extra insatser utan man kan till och med effektivisera verksamheten genom att anställa en person med funktionsnedsättning, säger Westergård.

Till sist ombads panelmedlemmarna komma med konkreta förslag för hur man ska förbättra mångfalden.

– Om ni blir tillfrågade att delta i paneldebatt kan man fråga arrangörerna hur mångfalden ser ut bland debattörerna. Ifall de skulle behöva lite mera mångfald kan man alltid rekommendera någon som man känner, sade Stenback.

Varblane tyckte att det var dags engagera de österbottniska männen i jämställdhetsdiskussionen.

– Vi måste få med de österbottniska männen. Var är till exempel killmiddagar där teman som jämställdhet tas upp?

Backgren underströk vikten av förebilder och lyfte också fram ett positivt exempel.

– Närpes har gjort enorma framsteg i sitt mångfaldsarbete. Nuförtiden är deras arbetsannonser mera inkluderande och har med alla slags människor.

– Jag har två förslag för att förbättra inkluderingen av funktionsnedsatta personer. Dels borde kunskapen om personer med funktionsnedsättning förbättras och dels borde man få flitpeng i högst ett halvt år. Vi funktionsnedsatta är värda full lön, sade Österbro.

---

 

Torvalds:

FOLK GLIDER ÖVER TILL SANNFINLÄNDARNA DÅ INGEN VILL TA TAG I DERAS PROBLEM

Artikel i Vasabladet 25.1.2020 - Daniel Nissén

Hatretorik blir allt vanligare och beslutsfattare drar sig för att delta i offentlig debatt. "Det här är ett demokratiproblem."

Hatprat var temat för ett välbesökt diskussionstillfälle som Svenska bildningsförbundet och SFP i Österbotten ordnade i Vasa på lördag förmiddag. Diskussionen utgick från den forskningsrapport om hatretorik som statsrådet beställt och som presenterades i höstas.

Där konstateras bland annat att 34 procent av de kommunala beslutsfattarna i Finland har utsatts för hatretorik och att 42 procent av dem drar sig för att delta i den offentliga debatten på grund av rädsla för hatretorik.

– Rapporten är skakande. Den ger en bild av Finland som vi kanske anade men som är värre än i alla fall jag trodde. Det här är ett demokratiproblem, sa Vasabladets ledarskribent Dan Ekholm som fungerade som moderator under tillställningen.

Hatretorik

• I studien definieras hatretorik som nedsättande, hotfulla eller stämplande yttranden som rör en persons personliga egenskaper eller som bottnar i intolerans.

• Hela studien kan läsas här (på finska).

Enligt studien återspeglar den ökade hatretoriken en ökad politisk polarisering i Finland. Den största gruppen som står för trakasserierna är medelålders män.

Ramieza Mahdi (SFP), medlem i stadsfullmäktige i Vasa, var en av deltagarna i panelen och gav sin syn på hur hon upplever den retorik hon möter som kvinnlig politiker med invandrarbakgrund. Mahdi vill att även den stora allmänheten och de som ser sig som toleranta och välkomnande mot människor från andra kulturer ska se över sina fördomar. 

– Jag vet var jag har Sannfinländarna och jag kan hantera deras hat. Det jag inte har verktyg att hantera är fördomar hos de som stöder inkludering.

Hon konstaterade att det är ett problem när personer med invandrarbakgrund hela tiden tvingas bevisa att de duger och anpassa sig för att accepteras i samhället. Hon säger sig flera gånger ha märkt att även "invandrarvänliga" kan ha svårt att acceptera personer med invandrarbakgrund i alla lägen.

– Jag är finländare men jag kan aldrig bli en typisk finländare för jag är inte vit och inte kristen. Men jag ska få vara precis som jag är utan att behöva göra mig till något annat.

– Det är ett problem för delaktighet och demokrati att det alltid är invandrarna som ska förändra sig. Kunde inte majoriteten förbättra sig och hur de ser på invandrare någon gång? När jag var ute bland folk under riksdagsvalkampanjen var det inte finländska frågor man ville diskutera med mig utan hur jag ser på Sharialag. 

Hon tycker också att media har medverkat till att retoriken hårdnat.

– Varför är det relevant vilken religion och etnicitet en person som gjort något hemskt har? Och varför är det inte relevant när personen är vit och kristen? Jag tror att rubrikerna beror på att man jagar klick, men det skadar människor och jag tror inte media har förstått det.

Europaparlamentariker Nils Torvalds (SFP) satt också i panelen och ställde sig frågan vad det är i vår kultur som nu gör att så många glider över till Sannfinländarna och liknande partier.

– Fortsätter utvecklingen har vi snart ett valresultat som är oroväckande likt det i Tyskland 1933. Det är ett stort problem.

Han förklarade det till en del med konflikträdsla. Han exemplifierade med en konflikt i norra Finland som han uppmärksammats på där skogsägare var upprörda över att beslut om deras skog fattats över huvudet på dem. Det var dock en komplicerad fråga med flera aspekter och enligt Torvalds är det ett problem att beslutsfattare inte vill ta den här typen av svåra konflikter.

– Folk glider över till Sannfinländarna då ingen vill ta tag i deras problem. Vi väljer också ganska opportunistiskt vilka konflikter vi tar tag i.

Den sista paneldeltagaren var enhetschef Niklas Wilhelmsson från Justitieministeriet som redogjorde för vilka projekt regeringen har på gång för att främja delaktighet och demokrati samt motverka hatretorik.

– Både jag och i statsrådet tror man att om man har en känsla av att man kan påverka så minskar incitamenten att försöka påverka utanför systemet.

Också han uttryckte oro över den utveckling där hatretorik och rädsla för smutskastningskampanjer på sociala medier minskar beslutsfattares förtroende för allmänheten och deras vilja att delta i diskussioner. En del lämnar till och med politiken.

– Det är oroväckande för diskussion är det som oftast gör att det blir lättare att förstå varandra. Den finska demokratin har länge byggt på tillit och dialog. Men saken borde också sättas i ett sammanhang. I merparten av de internationella jämförelserna ligger den finska demokratin i topp fem. Det oaktat så har vi ett problem som vi behöver reagera på i tid.

---

 

Ramieza Mahdi:

STÅ UPP FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

Svenska Kvinnoförbundet, uttalande 10.12.2019

Idag den 10 december uppmärksammas den internationella dagen för mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter innebär rätt till yttrandefrihet, utbildning och till att söka asyl. De mänskliga rättigheterna omfattar medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Alla människor, oberoende av etnicitet, religion eller sexuell läggning, har rätt till liv, frihet, integritet och social trygghet. Det är ett misslyckande att så många människor ännu idag saknar fundamentala rättigheter, exempelvis tillgång till ett värdigt liv fritt från förföljelse, fattigdom och tortyr.

I år är temat för dagen unga som står upp för mänskliga rättigheter. Unga människor spelar en avgörande roll för utvecklingen av de mänskliga rättigheterna i världen. Detta ser vi inte minst i engagemanget för klimatet där ungdomar över hela världen gör sin röst hörd.

Barn och unga med invandrarbakgrund har samma mänskliga rättigheter som alla andra. Alla barn oberoende av bakgrund har rätt till frihet, personlig säkerhet och familj. Här har Finland misslyckats på flera punkter. Oron som vi skapat hos denna grupp av människor har normaliserats. Hur är det möjligt att vi accepterar att våra medmänniskor behandlas illa i en rättsstat som Finland? Idag i Finland tar unga människor sitt liv på grund av rädsla för att skickas tillbaka till krigsdrabbade områden.

Samtidigt som en större del av Finlands befolkning lever ett tryggt liv får vi hela tiden ta del av alarmerande nyheter gällande människohandel, krigsbrott och flyktingkatastrofer. Vi ser resultatet av en allt hårdare flyktingpolitik i Europa. Vi satsar mycket pengar och tekniska resurser för att hålla asylsökande borta från Europa. Avtal ingås med länder såsom Libyen och Turkiet, länder som inte värnar om mänskliga rättigheter, endast för att hålla flyktingar borta från Europa. De mänskliga rättigheterna inbegriper bland annat rätten att inte utsättas för grym, omänsklig eller förnedrande behandling.

Vart har solidariteten tagit vägen? Hur kan vi blunda för alla dessa grymheter som sker framför våra ögon? Förstår vi vad som pågår i dagens läge i Rojava?  Hur kan vi läsa om Rohingyafolkets öde och inte vilja göra något?

Europeiska människorättsdomstolen fann nyligen att Finland brutit mot artikel 2 om skydd för liv och artikel 3 om förbud mot tortyr i den europeiska människorättskonventionen. Irakiern Ali nekades asyl och skickades tillbaka till Bagdad där han efter tre veckor blev ihjälskjuten. Domen kom inte som en överraskning. Förra regeringens likgiltighet och nonchalans, den psykiska tortyren i form av långa väntetider för behandling av asylsökningarna, deportationer, separation av familjer och slarvigt gjorda beslut har kostat många liv. Dessa är tydliga överträdelser mot mänskliga rättigheter. De stora orden om frihet och solidaritet får inte bli tomma ord i dokument. Vi bör agera och stå upp för varje människas grundläggande rättigheter.

Ramieza Mahdi
Medlem i Svenska Kvinnoförbundets förbundsstyrelse och internationella utskott, vice ordförande för Vasa svenska kvinnoklubb

---

 

RAMIEZA MAHDI HAR BOTT 20 ÅR I FINLAND – "Jag blir fortfarande sårad av hur vi talar om invandrare"

Artikel i Vasabladet 29.10.2019, Anna Sourander

En ny undersökning visar att en majoritet av finländarna inte accepterar nedvärderande prat om invandrare. Men enligt Ramieza Mahdi ligger problemet i hur vi talar om själva invandringen.

Var fjärde finländare ser det som en kriminell handling att påstå att någon är kriminell för att man hör till en etnisk minoritet. En majoritet fördömer ett sådant beteende. Det visar en undersökning gjord för Stiftelsen för kommunal utveckling KAKS.

En majoritet anser också att det är förkastligt att kalla en folkgrupp för patrask (roskaväki). Var femte anser det vara kriminellt. 
Integrationskonsult Ramieza Mahdi är inte direkt överraskad av siffrorna, utan anser att de rätt bra reflekterar de uppfattningar hon mött bland folk. 

– De flesta vill inte någon illa, men det finns mycket rädsla för invandrare, säger Mahdi.

Få godkänner hatprat

Frågan de som deltog i undersökningen skulle ta ställning till: "Vad anser du om att någon offentligt säger att alla som hör till en speciell etnisk minoritet är kriminella?"

Hon ger ett exempel. För en tid sedan fick Mahdi punktering på sin cykel. Hon steg av och böjde sig ned för att inspektera skadan. Plötsligt kommer en äldre man fram och frågar om han kan hjälpa till. Mahdi säger att hon är på väg hem för att senare på kvällen åka på ett möte. Mannen erbjuder sig att köra hem henne. Mahdi tackar och skjuter iväg cykeln med platt däck för att parkera den i ett cykelställ. Mannen blir då bekymrad och säger att hon inte kan lämna cykeln här. Varför inte? frågar Mahdi. För att det finns så mycket invandrare i området, och de kommer säkert att stjäla cykeln, svarar mannen.

– Då blir man bara så trött. Ser han inte att jag själv är invandrare? Och hur många invandrare känner han egentligen?

Enligt Mahdi bottnar mannens reaktion i hur invandring diskuteras i Finland, och egentligen i västvärlden överlag.

Hon säger att det ännu efter 20 år i Finland är jobbigt att lyssna på den offentliga debatten kring invandring.

– Både de som vill ha fler invandrare och de som inte vill det utgår från samma sak, det vill säga att invandringen ska vara en tillgång, något vi vinner på. Utgångspunkten är att vi behöver arbetskraft, inte att vi ska ge människor trygghet. Det är sårande även för en som varit i Finland i 20 år. Hur jag än försöker vara produktiv så blir jag alltid lite ifrågasatt. Det är jättemånga invandrare som upplever samma sak.

Enligt Mahdi späder tankesättet på en uppfattning om att invandrare inte är lika mycket värda som de som är födda i landet.

– Vi måste tala om att det är vår skyldighet att hjälpa människor i nöd och inte som nu, det vill säga i första hand tala om vilken resurs invandrarna ska vara.

KAKS-undersökningen visar också att kvinnor och högre utbildade i högre grad förkastar prat som nedvärderar invandrare. Däremot är skillnaden inte särskilt stor mellan stad och landsbygd.

– Jag tror det beror på att skillnaden mellan stad och landsbygd när det gäller att vara uppdaterad inte är särskilt stor. Och visst finns det en de homogena områden i landet, men de är rätt få.

I undersökningen intervjuades 1127 personer i åldern 18–79 bosatta på fastlandet. Felmarginalen är knappa tre procent.

• Jobbar som integrationskonsult.
• Är vice ordförande för österbottniska ETNO.
• Är ordförande för SFP:s integrationspolitiska utskott.
• Sitter i Vasa stadsfullmäktige för SFP.
• Flydde från Somalien till Finland och Jakobstad 1994.
• Bosatt i Vasa.

---

 

”MANLIGA KANDIDATER I VAL HAR BÄTTRE EKONOMISKT STÖD”

Joakim Snickars intervju med Ramieza Mahdi i Kommuntorget 2.9.2019 

SFP-kandidaten Ramieza Mahdi från Vasa erhöll något över 500 röster i vårens riksdagsval och över 1000 röster i det efterföljande EU-valet. På evenemanget  Kvinnokraft i Österbotten berättade Mahdi om sina erfarenheter ur ett kvinnligt perspektiv.

Vilka erfarenheter har du av riksdagsvalet 2019?

– Nästan alla kvinnliga kandidater som SFP i Österbotten nominerade kandiderade för första gången. Oftast krävs det flera kandidaturer för att bli invald. Själv blev jag nominerad först i februari och det var alltför sent.

– Jag var helt enkelt inte tillräckligt förberedd psykiskt och resursmässigt för att driva en framgångsrik valkampanj. Många potentiella stödpersoner som jag tillfrågade hade redan hunnit ansluta sig till någon annan stödgrupp.

Har manliga kandidater det allmänt taget bättre förspänt när det gäller drivande av valkampanjer?

– Jag har den uppfattningen att de österbottniska tidningarna generellt lyfte fram och skrev mera om manliga riksdagskandidater inför årets riksdagsval. Debatterna kretsade ofta kring jordbruk och andra tyngre ämnen. Mjuka värden och samhällsrelaterade frågor fick inte lika mycket utrymme.

Upplever du att män och kvinnor har olika ekonomiska förutsättningar i samband med valkampanjer?

– Jag upplever att fallet är så i Österbotten. Manliga kandidater har ofta bättre möjligheter att få ekonomiskt stöd och stödgrupper. Jag hade själv inte råd att satsa på min kampanj. Samtidigt tog jag ledigt både från studier och arbete när valarbetet var som mest intensivt.

Hur kan man förbättra jämställdheten i det här sammanhanget?

– Kvinnliga kandidater kunde våga ställa upp flera gånger i riksdagsval. Dessutom borde alla kandidater få en mera jämlik start. Nomineringen av samtliga kandidater bör ske senast sex månader före valet. Som fallet är idag skaffar man utfyllnadskandidater i sista minuten och det är ganska tråkigt.

Du har bott i Finland sedan 1994 då du flyttade hit från Somalia. Hur går det med jämställdsarbetet i ditt gamla hemland?

– Traditionellt står jämlikhet inte högt i kurs hos männen i Somalia. Landet har i enlighet med internationella konventioner förbundit sig till en kvotering som stipulerar att 30 procent av medlemmarna i parlamentet, regeringen och andra centrala institutioner ska vara kvinnor. I praktiken är det mycket svårt att nå upp till dessa målsättningar. Jämställdhetsarbetet i Somalia är ofta beroende är manligt stöd. Det är därför av ett haltande slag.

---

 

RESULTAT I EU-VALET 2019

Ramieza Mahdi samlade 1096 röster i hela landet som i EU-val består av en enda valkrets. Tack för en stark insats!

 

 

 

   

RAMIEZA MAHDI, KANDIDAT (SFP) I EU-VALET 26.5.2019

Ramieza Mahdis följande steg i kampen för jämställdhet och mänskliga rättigheter är det kommande Europaparlamentsvalet, som hålls söndagen den 26 maj. Ramieza är fullmäktigeledamot i Vasa stad, förbundsstyrelsemedlem i Svenska Kvinnoförbundet och hon är aktiv medlem i SFP:s integrationspolitiska utskott.

Hon vill lyfta fram följande teman i valet:

– Finland är ett öppet, demokratiskt och rättvist land som har en given plats i Europa. I det Europa jag vill bo i så är mänskliga rättigheter en prioritet. Vi kan inte längre förbise de röster inom unionen som vill försvaga de mänskliga rättigheter vi arbetat för i generationers tid. Vi måste stå upp för det vi vet att är rätt. Jag vill lyfta upp de mänskliga rättigheterna på den EU-politiska agendan, säger Mahdi.

– Den globala uppvärmningen är ett faktum vi inte längre kan blunda för. Vi vet att vi måste hitta långsiktiga lösningar nu. Europaparlamentet har en central roll i hur den globala uppvärmningen begränsas och hur vi kan uppnå våra klimatmål. EU bör ta en starkare roll på den globala arenan i kampen mot klimatförändringen, säger Mahdi.

EU:s långtidsbudget för åren 2021-2027 slår ihop ett flertal av de tidigare europeiska sociala- och biståndsprogrammen. I och med ihopslagningen har man till exempel dragit in finansiering som varit öronmärkt för mänskliga rättigheter och folkhälsa.

– Jag vill bo i ett Europa där biståndspolitiken är viktig – ett Europa där alla människor är viktiga och lika värda. Det räcker inte med att vi lyfter upp våra värderingar i ideologiska diskussioner. Vi måste förankra våra värderingar på det praktiska planet, till exempel då det kommer till budgetering. Endast så kan vi uppnå en förändring mot det bättre, säger Mahdi.

---

 

BISTÅNDSPOLITIK

EU-länderna är tillsammans världens största givare av humanitärt bistånd. Biståndet står för 1 procent av EU:s årsbudget.

EU-kommissionen lade förra året fram ett förslag om långtidsbudget för biståndsområden. I budgeten som sträcker sig över sju år (2021-2027) har man slagit ihop tolv separata utvecklingsprogram till ett enda program. Denna flexibla budget drabbar de projekt som skulle förebygga framtida kriser och skapa motståndskraft. De öronmärkta pengarna till specifika sektorer som mänskliga rättigheter, jämställdhet och folkhälsa i utvecklingsländer har prioriterats ner kraftigt till förmån för geografiska program så som Europas yttre gränser. Länder som Turkiet erhåller stora delar av bostadsbidraget för att hålla flyktingar borta från Europa. År 2030 befaras det att sköra stater kommer att drabbas av extrem fattigdom samtidigt som vi i Europa väljer att minskar biståndet. Biståndets roll är att främja en rättvis och hållbar utveckling. Därför måste EU som biståndsgivare prioritera de som lever i extrem fattigdom om vi skall nå Agenda 2030s delmål om att utrota fattigdom.

---

 

Valresultat - riksdagsvalet 14.4.2019

 

---

 

RAMIEZA MAHDI, KANDIDAT (SFP) I RIKSDAGSVALET 2019

Företagare, samhällskommunikatör, integrationskonsult

Svenska Kvinnoförbundets valprogram i riksdagsvalet.

Följ Ramieza på hennes egen webbplats och på sociala medier: Facebook och Instagram

***

Attitydförändring

Välmående

Mångfald

Ett Finland för alla!

 

"Jag ställer upp i riksdagsvalet för att jag vill påverka. Vi har ett gemensamt ansvar för att upprätthålla demokratin och välfärdssamhället. Jag har genom mina erfarenheter en möjlighet att lyfta vissa frågor och representera grupper vars röster sällan hörs i våra större demokratiska forum som riksdagen. Jag vill minska polariseringen och de växande sociala klyftorna. Jag vill jobba för ett Finland som är inkluderande och jämlikt genom att värna om mänskliga rättigheter och humanitet. Finland skall därför också ta ett internationellt ansvar."

---

 

 

ASYLANSÖKNINGAR, RÄTTSSÄKERHET OCH ETT ÖKAT ANTAL PAPPERSLÖSA

Debattartikel i Vasabladet 7.3.2019

Mänskliga rättigheter och allas lika värde är grunderna för en demokratisk stat. I de mänskliga rättigheterna ingår en rättsäker process där man litar på rättvisa handlingar av myndigheter och  andra beslutsfattande instanser. Varje människa har inte rätt till asyl men det är varje människas rätt att söka asyl och få ett beslut grundat på individuell prövning och en rättssäker behandling.

Finlands nuvarande asylpolitik möter tyvärr inte dessa kriterier. Vi som arbetar eller gör frivilliga uppdrag stöter gång på gång på fall som bekräftar detta. Den asylsökandes rättigheter till biträde vid asylintervjuer och även andra delar av processen har begränsats av den nuvarande regeringen. Asyl på humanitär grund har avskaffats av samma regering. Processerna blir slarvigt gjorda och många undersökningar har de facto påvisat att besluten angående asyl ofta tas från ett mera kollektivt synsätt än enbart från det individuella fallets intresse.

Beslut skall inte göras enligt statistiska målsättningar, rigida tidsramar och enligt allmänhetens förutfattade meningar utan genom välgrundade rättssäkra processer och intervjuer. Den stora majoriteten av personer som kommer till vårt land på basen av humanitära skäl vill enbart få en framtid med en meningsfull tillvaro, jobb och en möjlighet att bidra till en större helhet. Alla är vi vid det här laget också fullt medvetna om att Finland i framtiden kommer att behöva mer arbetskraft. De personer som kommer till Finland på humanitär grund är till största delen personer kommer att vara i arbetsför ålder under en lång tid framåt.

Med den nuvarande asylpolitiken kommer vi att se ett ökat antal papperslösa individer på våra gator, vilket i det långa loppet kan leda till ödesdigra konsekvenser. Papperslösa människor är de mest utsatta i vårt samhälle eftersom de kan lätt bli offer för människohandel, men också för att de i sin desperation kan rekryteras av kriminella ligor eller själva välja en kriminell livsstil.  

Den huvudsakliga orsaken till att Finland behöver se över sin asylpolitik är sist och slutligen humanitär. Vi skall återupprätta den tradition som länge var en stolthet för Finland. Ett sakkunnigt föredöme i mänskliga rättigheter och inflytande i världen genom sådana som Elisabeth Rehn och Martti Ahtisaari. Finland ligger överst på världens topplistor vad beträffar korruptionsfrihet, utbildning, vård, barntrygghet osv. Med detta sagt kunde jag slutligen poängtera, att de länder från vilka flest flyktingar kommer till vårt land ( Afghanistan, Irak, Syrien, Kongo och Somalia) också ligger allra högst på listan av de mest sårbara länderna i världen.

Är man en privilegierad demokratisk stat har man möjlighet och i min mening skyldighet, att vara en solidarisk och rättvis påverkare i världen. Det är så jag vill se mitt Finland.